morokowski

jag har duschat för fjärde gången denna helgen och om man räknar på det blir det 1.3 gånger varje dag.
typ.
har verkligen börjat förstå grejen med att duscha. uppskattar det. för när det är så kallt ute som det är nu såhär i snart slutet på oktober (herre jisses, redan?) så är det kallt, och då är det inte fel att ha tillgång till det varma vattnet.
mm

helgen fördrivs. nej absolut inte fördrivs. fördrivs är ett sånt fult ord. som att jag säger att jag inte hade något bättre för mig.

helgen spenderas låter bättre.  såå..

helgen spenderas med vänner. hela veckan har spenderas med vänner. nya och gamla.

besatthet i telefonen, och man lovar, nästa vecka. jag ringer.
men som vanligt så är det bara en massa tomt. så dumt.

man stickar halsdukar, som blir ganska bra. brunt, telefonen ringer. men jag kan inte förmå mig att svara.
det är nog 'ndå inte till mig. och om det är det är den som ringer ändå inte någon verklig, för då skulle dom inte ringa hit.
då skulle dom ringa dit.
så invecklad man blivit så här på livets höjdpunkt.

jag dricker rabarber-och-grädde-te och tänker på tiden. på trampade tår. på tappade år. oläkta sår -så svår.

ände för att få in ett rim och hej - där kom det.
natten fördrevs (uppmärksamma ordvalet) i vasastan. somnade lugnt och vaknade tidigt, t
distingta best från min telefon.
 för redan som liten blev jag vaggad till beaten.
S-T-Ö-L-D

nu ska jag äta lite och sen ser jag nu när jag tittar på klockan, och eftersom jag tog fel dag på repet, och därmed missade det, att det snart är dags att gå till hängmattan. poesi på kvällen är fint. och inte alls dumt.

framför mig nu står min bror och hans kärlek och håller om varandra. jag blir lite tårögd av all kärlek  som nästan, jag vet inte(vill så gärna ha ett starkt ord som beskriver det , men jag har svårt att hitta ett i mitt lilla ljusa huvud) .

jag tuggar. det bränns på tungan. dumt.

ta hand om er där ute i höstkylan och om någon vill, är dom mer än välkomna att slå er samman på musikenshus baksida.

K