morokowski

okej. jag är i vasa nu. och jag tycker synd om mig själv.
hatar när jag gör det, för då blir jag sådär att om inte alla andra också tycker synd om mig så är dom svin..
och det är inte synd om mig.
inte alls faktiskt.
jag har fått smaka på livet lite bara.
och det kan smaka rätt bittert ibland, men det är nödvändigt att man suger i sig den där bitterheten
och lär sig av den.

den tidiga kvällen spenderades i majorna där jag kom till insikt.
började för första gången (hej klyscha) lyssna på mig själv.
och inte bara på mig själv kanske.

ett hårt slag i magen, när jag redan kände mig rätt nere på marken.
en spark i magen var det nog för jag låg ner.

just nu sitter jag i det gula köket.
 (få håller med om att det är gult. det är ju gråa väggar hörde jag någon säga. men det är gult.)
iallafall. jag sitter i det gula köket med en hatt på huvudet.
emil hittade den här igår och jag trivs med den försiktigt balanserandes på mitt lilla huvud. och jag tror att den trivs där

eftersom vi varken har glass eller godis hemma. (några klubbor från i maj dock. ) så kommer jag äta lite mörkt bröd,
för jag kan inte släppa tankarna om hur otroligt nere jag är.
jag förstår mig inte på mig själv.
speciellt inte på kvällarna.
jag blir något annat.
något grått.

men va? det är detta jag menar!
Sätt Er Aldrig Framför En Dator När Ni Tycker Synd Om Er Själva!
haha
det blir bara jobbigt att läsa senare.
men skitsamma.

verkligen.
skitsamma.


Dö silverfisk
K